Hej hej :)
 
Demens är dagens tema. Demens är de anhörigas sjukdom brukar man säga. Vilket jag tycker stämmer in ganska bra då den personen som blir dement inte har längre en vetskap om att den glömmer osv. Medan de anhöriga ser och får vara med om när exempelvis ens mamma inte längre känner igen/kommer ihåg ens barn, när personen i fråga bara ska hem fast den redan är hemma, en allmän oro finns hos den demente och det enda man kan göra är att se denna oro, ovisshet och glömska bara bli större och större och du som anhörig blir bara mindre och mindre maktlös...
 
Min farmor har under en tid börjat drabbats av en form av demens vilket har resulterat i glömska först och främst. Detta blir bara mer och mer och hon blir mer och mer avskärmad ifrån omvärlden och hennes man som hon har varit gift med i 60 år tycker att det blir allt svårare att leva med henne, vilket ger honom en form av frustration, nedstämdhet och maktlöshet.
 
Detsamma gäller för mig. Jag firade min 22:a års födelsedag och självklart kom min älskade farmor och farfar. Vilket dom gör varje år. Men detta år så var något annorlunda och det var farmors närvaro. Hon var här men ändå inte på något vis. Ena stunden visste hon varför hon var här och andra stunden var hon som i en helt annan värld. Detta var riktigt otäckt. Hon som alltid har kommit ihåg födelsedagar, hon har ringt och köpt presenter och nu så är det farfars nya roll. Vilket han verkligen ska ha credit för.
Ibland tror att min pappas hem är hennes, ibland tror hon att hennes barnbarn är min pappas nya barn och ibland ska hon hem, hem till ett hem som inte existerar utan bara finns i hennes tankar.
 
Vad ni än gör och hur jobbig demens än må vara, ta vara på minnena ni hade tillsammans, dela med er av dem, upplys om dessa minnen för dem finns långt inne och en del dagar är personer med demens mer "klara" än andra och dessa dagar får man ta till vara på. Så ha tålamod, var lyhörd och fortsätt att älska denna fantastiska person precis som innan den blev sjuk.
 
Kram kram från Mini.
demens, farfar, farmor, födelsedag, makt, maktöshet, minnen, sjukdom, tema,
Hallå bloggen det var otroligt länge sedan som jag skrev här. Nästan så att det är lite pinsamt men jag behövde ett avbrott för livet kom liksom emellan. Hahah det gör det ibland. Men på det här året som jag inte har skrivit någonting alls så har det hunnits med en del. Jag och Almmi har varit till Island och vad vi längtaar tillbaka, vi har även varit till London på den sista premiären av The Hobbit och det var också någonting riktigt spännande att prata om och shoppingen den var helt fantastisk! 
Men anledningen varför jag skriver här idag var för att jag har träffat en kille som jag dock förlorade igår. Jag är inte bra på förhållanden och det gick inge vidare den här gången heller. Livet är så dock, ibland svänger man höger och möter någonting nytt och ibland svänger man vänster. Livet är en bergochdalbana helt klart och det märks. 
 
Kärleken kommer inte med en instruktionsbok tyvärr, vilket dock hade suttit bra. Även fast vi inte hade kommit så långt så är detta en förlust men man blir starkare av förluster också, dem är tillfälliga och tur är väll det. Man kan inte tvinga fram känslor så är det men när man aldrig har varit i det här stadiet och man är rädd för det av personliga själ så blir det jobbigt när man inte vet vad man känner. Ena dan kändes det super och andra var man rädd och tveksam, hur agerar man då? På slutet så bestämde jag mig för att "just go for it and see where it´s leads" men då var det redan försent. 
 
Jag vill inte prata illa om någon och speciellt inte han, han är en fantsastisk person på alla sätt och vis men han förtjänar någon som verkligen vill ha honom och inte någon som är skadad som mig. Någon som ser honom för den han är precis som att han såg mig för den jag var och det uppskattar jag verkligen. 
En kompis sa till mig att din prins finns där ute någonstans precis som hans prinsessa finns där också någonstans. 
(Bara en liten rolig bild som jag hittade förut, bilden är lånad)
Så nu är det bara att vända sida och sluta anklaga sig själv utan tänka positivt och lära sig ifrån det som var. Kanske är det dags att börja leta efter den där prinsen eller vad säger ni? 
Tack och lov att jag har fantastiska Almmi, vet inte vad jag skulle göra utan dig i livet, du är fantastisk!! <3
Ha det gött!
 
Kramiz //Mini
England, Island, London, The Hobbit, fantastiska person, kompisar, kärlek, positivt, prins, prinsessa,
Hej vad anser ni om förändring över lag? Kan saker och ting förändras? Kan man förändra sitt liv? Eller hur man ser på saker och ting? 

Ett litet budskap som jag hittade på nätet som kan passa på dagens fråga. 

//Mini
change, fundering, förändra, livet, ändra,